tisdagen den 12:e mars 2013

Israels president kräver anfall mot Syrien

Peres uppmanar Arabförbundet att anfalla Syrien och upprätta en ockupationsregering:
– Arabförbundet kan och bör bilda en tillfällig regering i Syrien för att stoppa massakern och förhindra att Syrien faller i bitar. Det sade Israels president Shimon Peres när han talade till EU-parlamentet på tisdagen. Det var första gången på när 30 år som en israelisk statsledare talade i EU-parlamentet.

– FN bör stödja Arabförbundet  i att bygga upp en arabisk styrka med blå hjälmar, sade Peres. Han menade att arabförbundet bör anfalla, med FN-stöd, eftersom ett ingripande från väst inte skulle accepteras.


Han framställde Iran som "världsfredens främsta fiende", vilket är så absurt att det knappt förtjänar en kommentar. Medan USA och deras allierade har angripit land efter land under de senaste 100 åren så framställer han Iran (som i sin nuvarande skepnad aldrig angripit ett annat land) som "världsfredens främsta fiende".

http://en.wikipedia.org/wiki/List_of_wars_involving_Iran



fredagen den 1:e mars 2013

F.d. redaktör på SvD kritiserar den koloniala hållningen till Syrien i Europa

http://www.affarsvarlden.se/tidningen/article3646138.ece

Som sanna kolonialherrar

VERKTYGEn anklagande ton återkommer i rapporterna från Mellanöstern och Nordafrika, nu när den revolutionära våryran har lagt sig bland våra korrespondenter. Tonen är inte bara riktad mot Assad, Ryssland, Kina, salafister och Muslimska brödraskapet. De sistnämnda klarar sig förresten undan anmärkningsvärt milt.

Nej, den anklagande tonen är åtminstone indirekt riktad till lyssnaren med sin gojibärsmüsli vid frukostbordet, någonstans i Nordeuropa.
På något sätt, antyder tonen, är det den europeiske lyssnarens fel, eller åtminstone ansvar, att araber och nordafrikaner på sina håll försöker utrota varandra, och på andra håll svajar mellan korruption, övergrepp, förtryck och extremism. Varje europeisk lyssnare med skam i kroppen bör känna denna skuld. Som allra minst bör skulden växlas in i den indignerade frågan ”Varför gör vi inget?”, särskilt vad gäller Syrien. Det har i själva verket varit temat i många nyhetssändningar de senaste månaderna.
Hos mig föder den frågan två andra frågor:
1. Anta att Ryssland och Kina gav vika och att västvärlden fick fritt spelrum för moral, människokärlek, världsomspännande demokrati och jämlikhet. Vad, mer exakt, är det då vi så självklart skulle göra?
2. På vilket sätt är det som händer vårt ansvar, kanske till och med vårt fel? Är syrier, egyptier och tunisier inte moraliska subjekt med eget ansvar för sina samhällen?
Missförstå mig inte. På frågan ”skall jag taga vara på min broder?” är det principiella svaret förstås ”ja”. Men vad kan ”taga vara på sin broder” innebära i fallet Syrien, annat än att mer eller mindre direkt kasta sig in i ett ursinnigt inbördeskrig? Om det är så – det vill säga att vi ska ta vara på vår broder genom att frejdigt slå ihjäl våra bröder – är svaret då lika självklart? Och om de bröder vi ska ta vara på tillhör brödraskap med förkärlek för självmordsbombare, jihad och att slå in kvinnor i heltäckande säck, är det då självklart att det rör sig om våra bröder? Och om bröderna vänder sig mot oss, för att vi försöker hjälpa?
Hur säkra är vi förresten på att skiljelinjen i Syrien går mellan en stor folklig och frihetsälskande majoritet och en ensam, hänsynslös och sadistisk despot? Att Assad är folkmördare innebär inte att han saknar stöd, inte heller att ryssarna nödvändigtvis har fel när de varnar för att låta islamistiska extremister bygga en bas på tröskeln till Europa.
Jag säger inte att det helt saknas argument för att ingripa i Syrien. Men det finns inte någon självklar moralisk skyldighet att göra det. Inte heller något självklart sätt eller syfte. Inte ens en självklar allierad. Det är en märklig utgångspunkt, särskilt i nyhetsrapportering, att så skulle vara fallet. Kalla mig pjoskig, men jag tycker att de som vill dra in oss i främmande krig borde ha bevisbördan, inte de som vill stå utanför.
Allt bottnar förstås i föreställningen om västvärldens historiska skuld. Och, visst, kolonialismen hade sina sidor. Hade den varit en mångkulturell och genusmedveten tebjudning, hade vi sluppit de postkoloniala teoretikerna. Men å andra sidan talar vi om länder som i flera fall har en historia som sträcker sig långt förbi europeisk kolonialism, till och med bortom Europa som begrepp.
Är verkligen allt elände söder om Kalabrien följden av relativt sentida översitteri norr om Kalabrien? Eller är möjligen en del av eländet egentillverkat och bortom västs kontroll?
Jag bara undrar. För den påbjudna hållningen verkar annars vara denna: det var oförlåtligt av oss att ha kolonier, det var oförlåtligt av oss att tvivla på den arabiska våren och nu, när tvivlet blivit sanning, är det oförlåtligt av oss att inte gripa in som sanna kolonialherrar.

onsdagen den 27:e februari 2013

al-Qaidas relation till USA-imperialisterna


Photo
Like ·  ·  · Yesterday at 3:34am

Svensk jihadist dödad i Syrien


Striderna i Syriens största stad Aleppo har fortsatt hela veckan. Foto: George OurfalianStriderna i Syriens största stad Aleppo har fortsatt hela veckan. Foto: George Ourfalian

Terrorgrupp: Svensk jihadist dödad i Syrien

BEIRUT. En svensk jihadist från Västsverige ska ha dödats i strider mellan Syriens reguljära armé och terrorstämplade al-Nusra-fronten. Det uppger den islamistiska gerillagruppen.Svenska UD har ingen information om fallet.
al-Nusra-fronten, med samma ideologi som al-Qaida, går ut med namn och bild på en svensk man i 20-årsåldern. Organisationen förklarar honom "martyr" i kriget mot al-Assad-regimen i det krigshärjade Syrien.
Mannen ska ha dödats i strid för knappt en månad sedan när den syriska armén stötte samman med al-Nusra. Mannen ska, enligt en anhörig, ha begravts i Aleppo - på samma plats som han dödades i de intensiva striderna.
Men en annan anhörig till den svenske jihadisten som Expressen.se har varit i kontakt med hävdar att svensken lever, aldrig befunnit sig i Syrien och befinner sig i Sudan - men inte vill bli kontaktad.

"Kommenterar aldrig"

Utrikesdepartementet har inga uppgifter i fallet.
Säpo har tidigare bekräftat för Expressen att man har sett ett ökat antal rapporterade fall av svenska medborgare som reser till Syrien för att delta i striderna.
Men den svenska säkerhetspolisen vill inte uppge hur man kontrollerar deras aktiviteter.
- Vi kommenterar aldrig frågor som rör vår operativa verksamhet, har Anna Mattsson på Säpos presstjänst tidigare sagt till Expressen.
Syrien anklagar Saudiarabien, Qatar och Turkiet för att sätta in tusentals islamister i kriget, som snart har pågått i två år och skördat tusentals människors liv.

I 50-årsåldern

Islamisterna får, enligt regimen, militär träning i Pakistan och åker till Turkiet varifrån de tar sig över gränsen illegalt.
Expressen har tidigare skrivit om hur tiotals unga män och kvinnor från flera svenska städer befinner sig i Syrien efter kort vapenträning i norra delen av landet - för att strida på al-Nusras sida.
Länge var ledaren för al-Nusra okänd, men nyligen publicerades en bild på honom - han kallas Abu Mohmad al-Jolani. Enligt olika nyhetsforum som används av al-Nusra kommer al-Jolani från Syrien och är i 50-årsåldern. Under amerikanska ockupationen av Irak var han ansvarig för logistik och rekrytering av islamister som skickades från Syrien till Irak.

lördagen den 19:e januari 2013

"Unconventional Warfare" -en strategisk fråga

På nyhetsbanken ligger en notis som är av strategisk betydelse. Om vi lyckas sprida och förklara frågan om "Unconventional Warfare", USA:s hemliga krigföring så kan vi göra många immuna mot kommande bedrägerier. "Revolutionen" i Syrien är USA:s "Unconventional Warfare". Läs manualen för USA:s hemliga krigföring här:
http://nsnbc.files.wordpress.com/2011/10/special-forces-uw-tc-18-01.pdf
En annan notis finns här: http://jinge.se/allmant/usas-unconventional-warfare-stod-till-terrorism-i-demokratisk-forkladnad.htm

Handbok i militär inblandning


http://www.nyhetsbanken.se/news/view.asp?ID=1213
"Avsikten med amerikanska UW-insatser [okonventionell krigföring] är att utnyttja en fientlig makt politiska, militära, ekonomiska och psykologiska sårbarhet genom att utveckla och upprätthålla motståndsstyrkor till att uppnå amerikanska strategiska mål."

Så börjar den handbok i okonventionell krigföring (UW) som togs fram för USA:s specialstyrkor 2010. Hela dokumentet, som kallas TC 18-01 finns tillgängligt här. Dokumentet har sedermera ersatts av en moderniserad upplaga (ATP 3-05.1) som ännu inte finns tillgänglig.

Vad som framgår av handboken är att USA regelmässigt deltar i, utvecklar och utnyttjar krig som varken har godkänts av kongressen eller av invånarna i de länder som får betala kostnaderna, främst i människoliv.

Var har då USA tillämpat okonventionell krigföring. I Mellanöstern och Nordafrika kan man utgå från att Libyen, Syrien, Hizbollah i Libanon, Hamas i Gaza samt i viss mån Iran (subversion efter presidentvalet 2009 bl.a.) varit föremål för hemliga amerikanska UW-operationer.


I juli 2012 fick det amerikanska försvarsdepartementets avdelning för tekniska vapen, DARPA, 42 miljoner dollar för att göra det möjligt för den amerikanska militären att "upptäcka, klassificera, mäta och följa bildandet, utveckling och spridning av idéer och koncept" inom sociala medier.

Det framgår av handboken att USA inte ser folkligt stöd som något villkor för att gå in på ena sidan i ett inbördeskrig:
"I nästan varje scenario ... stöder en aktiv minoritet regeringen och en lika liten militant fraktion som stöder motståndsrörelsen. För att motståndet ska lyckas måste den övertyga de obeslutsamma ... att acceptera det som legitimt. En passiv befolkning är ibland allt ett väl underbyggd uppror behöver för att gripa den politiska makten."

Handboken rekommenderar i sådana lägen att "skapa en atmosfär av bredare missnöje genom propaganda och politiska och psykologiska insatser för att misskreditera regeringen."

I takt med att konflikter eskalerar bör propagandan övergå till "psykologisk förberedelse av befolkningen för uppror".

Dit hör organisation av bojkotter, strejker och andra insatser för att visa offentligt missnöje. Därtill "infiltration av utländska organisatörer och rådgivare och främmande propaganda, material, pengar, vapen och utrustning."

Nästa nivå av verksamheten skulle vara att inrätta "nationella frontorganisationer [läs: Syriens nationella råd] och befrielserörelserna [läs Fria syriska armén]" som ska få befolkningen att acceptera "ökat politiskt våld och sabotage".

"Om regimen slår tillbaka kan motståndet utnyttja de negativa konsekvenserna för att samla mer sympati och stöd från befolkningen genom att betona att de uppoffringar och umbäranden motståndet förorsakar sker på uppdrag av 'folket'."

red

http://globalciviliansforpeace.files.wordpress.com/2012/02/special-forces-uw-tc-18-01.pdf